Nej. Jag tror inte att USA:s näste president blir en libertariansk barnmorska från Texas, snarare en f d First Lady eller en gammal New York-borgmästare.

Magasinet Neo skriver en högst kritisk artikel om vem som ska bli Republikanerns presidentkandidat (och ställer av någon anledning Ron Paul ansikte mot ansikte med Rudy Giuliani). Man avfärdar snabbt Paul som en högljudd provokatör och går vidare till att prata om mer troliga kandidater.

Men Neo har helt, i alla fall i den artikeln, missat poängen med vad som verkligen är Ron Pauls bidrag: nämligen att föra den ideologiska debatten till det politiska rummet.

Walter Block diskuterar just detta på LewRockwell.com

“Yes, Ayn Rand, Murray Rothbard and Ludwig von Mises popularized libertarianism, but none of them did so in the political sphere. Our refusal to support him can’t help this campaign. I would think that as a libertarian, we would want to help this effort, whether Dr. Paul wins or not. We should all get behind him as strongly as we can. This is perhaps the best opportunity in a long while to introduce libertarianism to the wider public.”

Hur kan ett frihetligt magasin som Neo välja att inte ta upp den aspekten av Pauls kandidatur? Det gäller såklart också andra förespråkare av den individuella friheten som avfärdar Ron Paul som en pajas utan regeringsduglighet.

Block skriver vidare:

“Barry Goldwater didn’t “win,” even though he got the Republican nomination. But, he set the groundwork for Ronald Reagan, who did win, later on. Even if Ron Paul doesn’t win, if he does well he can set things up for the next libertarian candidate who can potentially attract masses of people to the libertarian message, and then perhaps even “win.” We can all help with this initiative.”

Strävar man efter ett större mål bör man uppmuntra initiativ som når de större massorna, de som aldrig hört eller kommer höra talas om sådana som von Mises och Hayek. Utmanar man inte rådande konsensus inom politiken kommer vi aldrig att nå förändringar.

Denna bloggpost ska inte tas som en kritk av Neo, utan handlar om den enskilda artikeln jag hänvisar till (och annan kritik av Ron Paul från liberalt håll), för att belysa hur viktig Pauls kandidatur är för frihetsrörelsen som sådan.

För relaterad läsning rekommenderas What could President Paul actually do?